Kärlek till akvarell

Stefan har varit van att få beröm för sina teckningar ända sedan barnsben. Med en mamma som hängde upp varenda bild han gjorde och en grundskollärare som lät honom sitta rita i bildsalen under håltimmarna. Påhejad av både sin mor och sin lärare under uppväxten föll valet senare på bildlärarutbildningen i Umeå, med en trygg inkomst inom läraryrket och statligt tjänst som bidrog till motivationen.

– Lärarutbildningen var en bra tid, även om det var bilden som lockade. Och det blev bara roligare och roligare, säger Stefan.

På 80-talet höll han sin första utställning och ställde då ut akvareller. Men när första dottern kom fick konstnärskapet stå tillbaka och föräldraansvaret tog över. Han fortsatte ändå att rita, fast på datorn, och var en av de första i Sverige att hålla på med digitala illustrationer. Han fascinerades över datoranimationer och arbetade i vektorprogram. Grafiken fick han sedermera sålt till företag och hans teckningar på datorn började man se på stora annonser på stan.

Stefan gjorde många hundra bilder och blev till slut kontaktad av en man från Göteborg som visade hur man kunde göra clip art på CD-ROM, likt ett bibliotek av illustrationer som man sedan kunde sälja. De blev snabbt samarbetspartners och sålde teckningarna Stefan ritade. Tills en dag, då ett av de världsledande företagen inom vektorgrafik, CorelDRAW från USA, köpte hela produkten för en rejäl slant.

Med en mer än tillräcklig buffert kunde Stefan ta ett sabbatsår och göra spel. Precis som innan gjorde han grafiken och även denna gång blev det en försäljningssuccé. Klassikern hette Backpacker och ledde till en fortsatt karriär som designer till spel. Tills kraschen kom. IT-boomen med de övervärderade dotcom-bolagen resulterade i en krasch och Stefan var en av många som fick söka lyckan på annat håll.

Flyttlasset gick till Malta och tillsammans med sin fru byggde de en bed and breakfast. Det skulle senare visa sig att det fanns en stor efterfrågan på akvarell- och fotokurser bland turisterna och sommarsvenskarna på Malta. I samma veva fann hans fru en brittisk målare på Youtube som målade ute på landet i Storbritannien. Målaren använde sig av en teknik som kallas “loose painting”, något som tände en gnista i Stefan.

– När jag såg det hände det något i mig och jag insåg att jag bara måste lära mig det här. Till en början var det svårt och jag fick jobba mycket länge med att få till det men det var det lösa sättet som fick mig att börja måla på riktigt, säger Stefan.

För visst är det något lätt och ledigt över Stefans konstverk. Ofta föreställer de händelserika stadsmiljöer, där det är mycket liv och rörelse. Kännetecknande är även att man kan känna igen platserna som hans akvareller avbildar, vare sig det är Västerås, Göteborg eller Albufeira i Portugal. Han fluktuerar dock mycket och hittar jämt nya saker som är intressanta, vilket skapar variation i verken. Bara för något år sedan började Stefan måla i röda, varma nyanser, vilket gifter sig fint med de dunkla, nattliga motiven som de så ofta också föreställer.

Stefans målningar föreställer ofta det Portugisiska kustlandskapet, byarna och de små städerna där. Platserna är det som ligger i fokus när Stefan väljer sina motiv.

Vad har du för råd att ge till andra konstnärer?
“Mitt främsta råd är att inte försöka tvinga fram en egen stil. Det är något som kommer med tiden och till slut hamnar man där. Försöker man tvinga fram den egna stilen så håller det inte i längden. Ta till exempel Lars Lerin, han kan måla allt möjligt: fjäll, nakna gubbar, pärmar, hus, men hans stil finns ändå där. Vissa målar grisar och bestämmer sig för att det är deras stil och på 80-talet hade även jag bestämt mig för “min stil”, det skulle vara kor och matvaror. Det var kor som stod i åkrar, inplastade tomatpaket, mjölkkartonger och allt möjligt. Men man tröttnar efter ett tag när man känner att man inte kommer någon vart, men sådant lär man sig med tiden.”

Stefan Gadnells målarkurser finns på YouTube. Hans profil @StefanGadnell hittar du här.

Artikeln publicerad på konst.se