|
Plein Air, Metz, Frankrike
Ibland målar jag plein air, alltså ute på plats. Här ovan vill jag visa ett exempel från när vi var i Metz i Frankrike. Det är en typisk situation där det är lätt att man målar med samma styrka över hela bilden – och då blir resultatet ofta ganska platt och tråkigt.
När vi tittar intensivt på ett ljust område försöker vi hitta “rätt färg”. Då är det lätt att helt glömma bort att kolla styrkan (tonvärdet). Ögat är inte mycket till hjälp heller – tvärtom. Det bländar automatiskt ner för att vi ska kunna urskilja färgen tydligare, och då missar vi hur ljust området egentligen är. Och det är ju ofta viktigare.
Samma sak händer i de mörka partierna. Där bländar ögat upp för att vi ska se färgen, och plötsligt sitter man och stirrar ner i paletten för att hitta rätt nyans, istället för att fundera på hur mörkt man faktiskt ska måla.
När vi målade gatan i Metz hade det varit väldigt lätt att göra en ganska platt målning – gatan, husen och himlen hade lätt kunnat hamna på samma styrka. I stället har jag försökt göra de ljusa partierna ännu ljusare och vågat mörka ner andra delar ordentligt. Jag har inte brytt mig så mycket om exakt vilken färg som finns där, utan fokuserat mer på ljus och mörker.
Jag har en övning som jag ofta kör på mina akvarellkurser, där deltagarna inte får måla de solbelysta ytorna alls – där måste de lämna det vita pappret. Och vilket fint ljus det blir i de akvarellerna, de strålar!
Som konstnär har du full frihet. Du får flytta runt saker, ändra färger och justera styrkan precis som du vill. Släpp loss lite när du målar – fokusera inte så mycket på att hitta rätt färg, utan mer på att hitta rätt styrka. Med tiden kan just det bli din största styrka som målare. |