|
När akvarellen hamnar i duschen
Jag målar ibland samma motiv flera gånger. Jag är inte nöjd. Det blev inte som jag ville. Inte som jag hade tänkt mig.
Och ibland går det så illa att jag blir riktigt sur. Sur på mig själv, på tavlan, på allt. Då vill jag bara bli av med den. Jag vill inte se den mer. Det är som om jag vill spola bort misslyckandet – spola bort det dåliga i mig som skapade en så bedrövlig målning.
Så jag tar akvarellen och går in i badrummet.
Vrider på duschen.
Låter allt rinna av.
Allt det dåliga ska bort.
Jag vet inte exakt var det beteendet kommer ifrån, men på något märkligt sätt har det hjälpt mig att utvecklas. Det har tagit mig dit jag är i dag: akvarellmålare med envishet som superkraft.
Nu låter det kanske som om dessa målningar är fullständiga katastrofer – men så illa är det faktiskt inte. Ibland hinner min fru stoppa mig. Hon säger åt mig att ställa undan akvarellen en vecka och titta på den med nya ögon. Och det fungerar varje gång.
När mina förväntningar har bleknat visar det sig att målningen inte alls är så dum. Ibland är den till och med riktigt bra. Det är märkligt hur en akvarell kan se hemsk ut första dagen, för att en vecka senare kännas både levande och lyckad.
Mitt råd till dig:
Låt gärna andra titta på dina bilder. Låt dem hjälpa till när du ska välja ut verk till en utställning. De ser med andra ögon – och ofta med samma blick som den publik som kommer att möta verken.
Ibland är det just den blicken som räddar en målning från duschen. |