Hej kära akvarellvän,

När jag var ung köpte jag en kamera – en dyr spegelreflexkamera, en Olympus OM-2. Den skulle jag ha resten av mitt liv, tänkte jag, för den hade ju allt jag behövde. Lite som Karl-Oskars dyra skinnkängor i Utvandrarna. Jag minns att Kristina såg surt på honom när han köpt dem – hela familjen tvingades avstå mycket för att Karl-Oskar skulle ha fina kängor resten av sitt liv.

Men en kamera för resten av mitt liv blev det inte. OM-2:an hamnade på hyllan när digitalkamerorna kom. Jag köpte en liten digital Canon. Sedan en nyare modell, och en till. Fler pixlar, större minne, snabbare autofokus. Jag bytte kamera allt oftare – precis som tillverkarna ville. Och när mobilkamerorna tog över var tanken på ”en kamera för livet” nästan löjlig.

Samma sak ser vi nu med elbilarna. Förr köpte man kanske en ny SAAB 9000 och tänkte ha den länge – kändes som hela livet den första veckan. Men sedan kom elbilarna, med längre räckvidd, snabbare laddning och nya finesser varje år. Resultatet blir detsamma som med kamerorna: man känner alltid att man har en gammal modell, precis vad marknaden vill.

Jag har sett samma mönster när jag jobbade med datorgrafik och dataspel – på 90-talet gjorde jag bland annat spelet BackPacker, och då handlade det om nya datorer, nya funktioner och ständig uppgradering. Det kom hela tiden nya program med nya funktioner som man måste lära sig, och man hann aldrig riktigt ikapp – utvecklingen låg alltid steget före.

Och just där blir akvarellen en lättnad. Plötsligt handlar det inte om att följa ny teknik, fler pixlar eller snabbare processorer. Här finns inga uppgraderingar som man ”måste” ha. Färgerna och pappret är desamma som igår. Det är jag som utvecklas, inte tekniken som försöker locka mig med fler funktioner. Jag kan måla i min egen takt, utforska, göra fel och börja om utan stress.

Det är den friheten som gör akvarellen så speciell: allt hänger på mig, färgerna, penseln och vattnet. I akvarellen är det inte prylarna som blir bättre – det är jag själv som växer.

Du är varmt välkommen till mitt vernissage!

Fem Nedfrysta Pekineser

Nu kan jag äntligen dela med mig av något jag arbetat länge med: min bok Fem Nedfrysta Pekineser finns i en ny, illustrerad upplaga.

Fem Nedfrysta Pekineser är en humoristisk och tankeväckande berättelse om människans roll som självutnämnd härskare över planeten. Denna utgåva är rikt illustrerad med mina akvareller, som förstärker berättelsens stämning och gör läsupplevelsen ännu mer levande.

Att arbeta med boken har varit fantastiskt roligt och utmanande. Jag har fått måla motiv jag sällan målar annars – både natur, djur och bilder som helt kommer ur fantasin. Det har öppnat nya dörrar i mitt måleri och gjort att berättelsen fått precis den färg och känsla jag hoppades på.

Boken finns nu att köpa, och det känns verkligen roligt att kunna dela den med er!

Nästa Akvarellbrev kommer någon gång i vinter, då ser jag fram emot att dela fler tankar och tips om akvarellmåleriet.

När du målar finns inga uppgraderingar att jaga. Du bestämmer takten, utforskar färgerna och låter penseln och vattnet göra sitt. Det är ditt inre som växer – och ditt kunnande blir som Karl-Oskars skinnkängor: trogna följeslagare som bara blir bättre med tiden.

Måla på!

Stefan Gadnell